Hjärtat, som munnen inte klarar av att säga.
Tårar är kroppens sätt att läka, tala och uttrycka sig.

Bara leker med ord, funderar och grubblar över den icke kommande John blund... Var är han när jag behöver hans sand i mina ögon? Tror sägnen säger att hans sand faktiskt är torkade tårar... Om jag minns rätt?!

Tårar och gråten är fin, läste en gång att tårar är en mekanism på att få uppmärksamhet av omgivningen eller ett sätt att ropa på hjälp. Samt som jag nog instämmer, gråt är ett tecken på fysisk eller psykisk smärta.

Men vad är då lyckotårarna, skratt tårarna? Jag lider nog av alla 3 tårfenomen.

1 jag gråter när jag är ledsen inombords. Jag har inte så lätt för att gråta men jag gråter när det behövs och då gråter jag mig igenom allt ordentligt och som min bästa vän sa, du gråter och du somnar tillslut av utmattning eller uttorkning.. Söt är hon, kloka ord!

2. Japp, jag gråter tror folk när jag skrattar... Tårarna sprutar, makeupen rinner i värsta fall och kul har jag dessutom! Men vad säger dom, ansiktet spänns och tårkanalerna trängs när man skrattar... Köper den helt klart!!

3 detta fenomen förstår sig inte folk på med mig... Jag gråter när jag är lycklig, jag kan gråta när jag ser något vackert... Man säger nog ofta att nu får jag lyckotårar. Jag är glad att jag har dom för det bevisar att tårar är inte bara ett tecken på fysisk eller psykisk smärta utan även fysisk och psykisk smärtfritt lycka (lyckorus?)

Jag pladdrar på...

Med lite hopp att John kommer snart så ska jag försöka koncentrera mig på lite sömn nu ? natti natti alla fina rara och underbara...
Och glöm inte att tårar är nödvändigt för att själen ska läka.. Tycker jag..

Ja... Vad ska man vara? Som fågeln uppe i det blå? Som fisken nere i det djupa? Eller helt enkelt mitt emellan? Vet inte vad jag skulle föredra men just nu är det nog lite mellan fisken och mellan, hängs det med?

Det är nog inte alltid bra att vara "uppe" i det blå! Min egen erfarenhet så kommer verkligheten ikapp en hur man än vrider och vänder så är alltid arslet bak och tur är väl det... Vilket svammel... ? ....

Hemma.... Efter en vecka borta så laddar jag med nya tag och det jag ville komma fram till är att man är uppe i det blå och landar hemma innanför dörrarna och verkligheten slår en som en bitchslap i ansiktet för saker måste tas tag i. Öppnade det där fördömda skåpet med den jäkla hyllan som jag velat rensa ett tag för att bli kvitt minnen och helt enkelt städa bort minnen, trodde jag!! Tårarna sprutade och hur mycket man än vill städa, gnugga men stålull, svinto, trasa, klorin... Ja allt så inser jag att det är inte hyllan som måste skrubbas det är ju mitt hjärta, min själ och det man känner....

10 djuuuupa andetag och det är ikapp en... Fisken kom i det djupa från mitt emellan till det djupa... 10 djupa andetag till... Där!!
Så inser man att det ska rensas och det är rensat och jag mår bra, jag mår bättre än på länge, jag är uppe i det blå igen, en fågel, en skata... Trast... Blåmes... Lite blandad skata-blå-mes-fågel tror jag att jag skulle vara.. Hihi..
Men till saken... Jag trodde det var skåpets fel, eller vet ju det innerst inne och nu är det rensat på det jag ville och även mitt sinne blev lite rensat och tårarna släppte på trycket.

Livet är verkligen ingen repris, det är verkligen något man ska ta tillvara på och det får jag skylla mig själv över att jag inte gjort!! Blir så arg på mig själv över valen i livet ibland. Men livet ändras, livet är en saga, en saga som alltid ska göras till det bästa för det är vad vi alla är värda!

Puss och kram!!

Skåpet är fint på utsidan, även insidan nu.... ?